Den stora frågan som finns i alla fotbolls fantasters huvuden är om Matchester United tog greppet om Premier League-titeln? Efter helgens PL-omgång, troligtvis. Matchester United visade klass och kreativitet i söndagens toppmöte mot Chelsea på Old Trafford. Jag slog mig ner med känslan"Chelsea-fördel". Redan när laguppställningarna presenterades blev jag rädd när jag såg Uniteds uppställning. På centrala mittfältet; underskattade Darren Fletcher och den rutinerade 35-åringen Ryan Giggs istället för mittfältsmotorn Michael Carrick och den hårdskjutande Paul Scholes.
Rysningar. Ronaldo, Fletcher, Giggs och Ji-Sung Park mot Deco, Lampard, Ballack, Cole och Mikel. Trots detta manglade fyrmannamittfältet ner den namnkunniga startelvan ju längre matchen led och desto mer och mer idéfattigt blev Chelseas mittfält.
Utspelade.
Uttorkade.
Utmattade. Chelsea hade ingenting att komma med. En av Uniteds viktigaste spelare, Rio Ferdinand, var skadad. Ersättaren Johnny Evans har lite rutin i A-lagssammanhang, men är inte alls lika stabil som Rio.
Jovisst. Evans gjorde sin bästa match i livet. Han spelade bredvid matchens lirare Nemanja Vidic. Den 27-årige Serben är i sitt livs form och han gör stormatch efter stormatch. Det verkar nästan som att alla blir världsbackar genom att spela vid hans sida och jag lovar att
t.o.m. svenske Petter Hansson skulle bli mycket omtalad i fotbollsvärlden. När jag ändå är igång och skriver så måste jag ge cred åt världens bästa manager, Sir Alex Ferguson, för hans fingertoppskänsla. Vilken normal fotbollsmanager skulle starta med två spelare som vanligtvis
aldrig är med i startelvan i en match om liv och död? Hans namn är Alexander Chapman Ferguson. En man som efter succén säsongen 98/99 blev dubbad av Drottning Elizabeth i centrala London.
Se upp Inter, det enda ni kommer ha kvar efter mötet med Manchester United är massa skit i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar